SLE (systemisk lupus erythematosus)

Systemisk Lupus Erythematosus (SLE) är en prototypisk autoimmun sjukdom som karakteriseras av att antikroppar bildas mot komponenter i cellkärnan. Den ger en rad olika kliniska manifestationer. Eftersom etiologin för SLE är okänd har man tagit fram klassificeringskriterier för sjukdomen:

Reviderade klassificeringskriterier (1982) för systemisk lupus erythematosus

  • Fjärilsexantem
  • Diskoida utslag
  • Ljuskänslighet
  • Sår i munhålan
  • Artrit (icke deformerande polyartrit)
  • Serosit (pleurit och/eller pericardit)
  • Njursjukdom (protein i urinen 0,5 g/dag eller celler)
  • Neurologisk sjukdom (psykoser och/eller anfall)
  • Hematologisk sjukdom (leukopeni eller lymfopeni/hemolytisk anemi/trombocytopeni)
  • Immunologisk sjukdom (anti-DNA/anti-Sm/LE-cell/falskt positiv STS)
  • Antinukleär antikropp
  • Diagnos: fyra av elva kriterier bör vara uppfyllda samtidigt eller i följd.

I princip alla organsystem är inblandade och sjukdomen är tillräckligt komplex för att inte ha några gemensamma kliniska observationer men ändå uppfylla kriterierna för diagnos av SLE. Individuella patienter tenderar att ha en konsekvent klinisk bild och "ackumulerar" generellt fler observationer med tiden. Leder, hud och blod påverkas hos 80-100 % av patienterna, njurar, CNS och hjärt-/lungsystemet hos över 50 %.