Antifosfolipidsyndrom

Kardiolipinantikroppar | β2-glykoprotein I-antikroppar

Kardiolipinantikroppar

Produkter

Artikelnr

Antal tester

EliA Cardiolipin IgG 14-5529-01 4 x 12
EliA Cardiolipin IgM 14-5530-01 4 x 12
EliA Cardiolipin IgA NYTT! 14-5528-01 2 x 12
Varelisa Cardiolipin Antibodies Screen 158 96 96 tester
Varelisa Cardiolipin IgG Antibodies 155 96 96 tester
Varelisa Cardiolipin IgM Antibodies 156 96 96 tester
Varelisa Cardiolipin IgA Antibodies 157 96 96 tester

Marknadsföringsmaterial

Prestandaegenskaper
EliA APS (pdf)
EliA APS IgA (pdf) NYTT!

Antigener

Kardiolipin är inte ett protein som de flesta andra autoantigener, utan en fosfolipid. Fosfolipider är huvudkomponenter i membranerna i levande celler och i organeller inom dessa celler. Kardiolipin finns i bakteriemembran, mitokondrier och kloroplaster.

Kardiolipin består av två fosfatsyragrupper som är fäst till en glyceriddel med ett fosfordiesterbidning och förenas av en central glyceroldel.

Antikroppar binds till komplexet av kardiolipin och kofaktorn ß2-GPI.

Våra analyser är coatade med renat kardiolipin.

Antikroppsförekomst och specificitet

  • Antifosfolipidsyndrom (APS) (ett av två laboratoriekriterier för diagnos av APS)
  • Stroke (7 %), stroke hos unga patienter (18 %) 
  • Missfall* 3 eller fler konsekutiva missfall (15 %) i 2:a eller 3:e trimestern (30 %), med retarderad tillväxt och sent missfall (40 %)
  • Sekundär APS vid SLE (10-15 %)
  • Bindvävssjukdomar som SLE (44 %), RA (4–49 %), sklerodermi (25 %), juvenil kronisk artrit (42 %) (inklusive värdet för sekundär APS)
  • Infektionssjukdomar som borrelios (32 %), syfilis (75 %), lepra (67 %), tuberkulos (53 %) och några fler (Q-feber, AIDS)
  • Epilepsi (11 %)
  • Friska individer (0-7,5 %)

* siffrorna gäller antifosfolipidantikroppar i allmänhet

Information om antifosfolipidsyndrom

Sjukdomsaktivitet

Hög aCL-nivå är kopplat till ökad risk för trombos eller missfall. Förhöjd nivå av antikardiolipinantikroppar kan påvisas många år innan trombos eller missfall. Risken för missfall ökar från 6,5 % (aCL-negativ) till 15,8 % för aCL-positiva individer.

När rekommenderas mätning?

  • Misstanke om antifosfolipidsyndrom
  • Missfall
  • Stroke hos unga patienter
  • Oförklarad trombos
  • Under diskussion: migrän, epilepsi, Huntingtons sjukdom, hjärtklaffsjukdomar, hudsår osv.

Antikroppsisotyper

IgG är accepterat som den mest frekventa och viktigaste isotypen vid aCL-detektion men mätning av IgM och IgA rekommenderas också, eftersom vissa riskpatienter annars kan missas. Den kliniska kopplingen mellan olika aCL-isotyper är omdiskuterad i litteraturen.

Referenser

Moris V, Mackworth-Young C (1996)  |  Khamashta MA, Hughes GRV (1996)  |  Roubey RA (1999)   

Tillbaka till början

 

β2-glykoprotein I-antikroppar

ProdukterArtikelnrAntal tester
EliA ß2-Glycoprotein I IgG 14-5532-01 4 x 12
EliA ß2-Glycoprotein I IgM 14-5533-01 4 x 12
EliA ß2-Glycoprotein I IgA NYTT! 14-5531-01 2 x 12
Varelisa ß2-Glycoprotein I Antibodies Screen 190 96 96 tester
Varelisa ß2-Glycoprotein I (IgG) Antibodies 187 96 96 tester
Varelisa ß2-Glycoprotein I (IgM) Antibodies 188 96 96 tester
Varelisa ß2-Glycoprotein I (IgA) Antibodies 189 96 96 tester

Antigener

ß2-glykoprotein I (ß2GPI) binds till negativt laddade substanser som fosfolipider och lipoproteiner. Ett ökande antal studier visar att ß2GPI krävs som kofaktor eller till och med är det "riktiga" antigenet för bindning av antifosfolipidantikroppar. De likformade epitoperna för anti-ß2GPI utvecklas när det interagerar med ett lipidmembran bestående av negativt laddade fosfolipider eller när ß2GPI adsorberas på en polyoxygenerad polystyrenplatta.

ß2GP1 är ett 50 kDa plasmaprotein, som består av fem homologa motiv av cirka 60 aminosyror.

ß2GP1 i våra analyser är renat från human plasma.

Antikroppsförekomst och specificitet

  • Antifosfolipidsyndrom (APS)
  • Ischemisk stroke (24 %)
  • Missfall (7–14 %)
  • Bindvävssjukdomar som SLE (36 %), reumatoid artrit (RA), sklerodermi, juvenil kronisk artrit
  • Epilepsi (18%)
  • Friska individer (mycket sällan)

(Tillgängliga siffror varierar kraftigt pga. olika metoder och isotyper.)

Information om antifosfolipidsyndrom

Sjukdomsaktivitet

Hög nivå är kopplat till ökad risk för trombos eller missfall.

När rekommenderas mätning?

  • Missfall
  • Stroke hos unga patienter
  • Oförklarad trombos
  • hos aCL-negativa patienter med misstänkt APS
  • hos aCL-positiva patienter med möjlig APS för att bekräfta diagnos

Antikroppsisotyper

Enligt klassificeringskriterierna för definitivt antifosfolipidsyndrom (2006) är IgG och IgM de isotoper som är relevanta för att upptäcka antikroppar mot beta 2 glykoprotein I. Ett ökande antal studier indikerar dock även klinisk relevans för ß2GP1 IgA. 

Detektionsmetoder

För påvisande av antikroppar måste ß2GP1 vara bundet till ett lipidmembran bestående av negativt laddade fosfolipider. Alternativt kan ß2GP1 adsorberas på en polyoxygenerad (bestrålad) polystyrenplatta.

Referenser

Matsuura E, Koike T (1996)  |  Reddel SW, Krilis SA (1999)  |  Tincani A, Balestieri G, Spatola L et al. (1998)  

Tillbaka till början