Enskilda analyter

Analyter

Autoantikroppar mot

dsDNA | ssDNA | Histoner (IgG/IgM) | U1RNP | Sm | SS-A/Ro | SS-B/La | Scl-70 | CENP | Jo-1 | Rib-P

 

 

dsDNA

Produkter

Artikelnr

Antal tester

Varelisa dsDNA Antibodies 141 96 96 tester
EliA dsDNA 14-5500-01 4x12 tester

Marknadsföringsmaterial

EliA dsDNA

Antigener

Deoxiribonukleinsyra (DNA) som antigen kan vara antingen dubbelsträngat (dsDNA) eller enkelsträngat (ssDNA), men endast dsDNA-antikroppar är specifika markörer. För användning i anti-DNA-analyser. DNA från vävnad, från eukaryotisk cell, från bakterier eller från bakteriofager används. Cirkulärt plasmid-DNA är ett mycket lämpligt val eftersom risken att få med enkla strängar är mycket låg.

I Varelisa och EliA-analyserna är DNAet täckt som rekombinant, dubbelsträngat plasmid-DNA.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

Systemisk lupus erythematosus (SLE). Beroende på vilken metod som används och patientens aktivitetsstatus varierar förekomsten av antikroppar mellan under 30 till över 90 %. Anti-dsDNA-antikroppar hör till ARA-diagnoskriterierna för SLE.

Sjukdomsspecificiteten varierar kraftigt, beroende på vilken metod som används. Med mycket känsliga metoder, kan anti-dsDNA påvisas i uveit, diskoid lupus erythematosus, reumatoid artrit, juvenil reumatoid artrit och så vidare i ett brett register av patienter. I dessa fall handlar det oftast om antikroppar av IgM-isotypen och IgG med låg aviditet.

Sjukdomsaktivitet

God korrelation mellan anti-dsDNA-titer och sjukdomsaktivitet, därför viktigt för övervakning, särskilt hög aviditet för IgG-antikroppar. En uppgång i antikroppskoncentrationen kan förutsäga en exacerbation av sjukdomen. Kvantitativ anti-dsDNA IgG bör mätas regelbundet hos SLE-patienter.

När rekommenderas mätning?

Misstanke om SLE, övervakning av SLE

Antikroppsisotyper

IgG. IgM förekommer ofta, men den kliniska signifikansen för diagnos och övervakning är minskad.

Detektionsmetoder

Immunofluorescens på Crithidia luciliae (CLIFT), radioimmunologiska analyser (huvudsakligen Farr-analys) och enzymkopplad immunadsorberande analys (ELISA).

Referenser

  • Hochberg MC (1997) Updating the American College of Rheumatology Revised Criteria for the Classification of Systemic Lupus Erythematosus. Arthr Rheum 40, 1725-1734
  • Bootsma H, Spronk PE, Ter Borg EJ et al. (1997) The predictive value of fluctuations in IgM and IgG class anti-dsDNA antibodies for relapses in systemic lupus erythematosus. A prospective long term observation. Ann Rheum Dis 56, 661-666
  • Tzioufas AG, Tergoglou C, Stavropoulos ED et al. (1990) Determination of anti-dsDNA antibodies by three different methods: Comparison of sensitivity, specificity and correlation with lupus acticity index (LAI). Clin Rheumatol 9, 186-192

Tillbaka till början  

 

ssDNA

Produkt Artikelnr Antal tester
Varelisa ssDNA Antibodies 148 96 96 tester

Antigen

1971 föreslog Cohen et al. tre kategorier av antikroppar riktade mot DNA-molekylen:

  • Den första kategorin riktar sig mot likformiga epitoper som associeras med den ursprungliga dubbel-helixstrukturen. Dessa DNA-antikroppar är enligt definitionen de enda verkliga dsDNA-antikropparna. De förefaller dock vara sällsynta.
     
  • Den andra gruppen angriper polymerer med purin- och pyrimidinbaser, vilka som antigener endast kan nås av de immunokompetenta cellerna i enkelsträngad DNA, dvs. i denaturerat tillstånd. Dessa antikroppar anses vara de enda verkliga ssDNA-antikropparna.
     
  • Den tredje gruppen angriper spinalstrukturen av desoxyribosfosfat som finns i lika stor utsträckning i ssDNA och dsDNA-molekyler. Därför är de varken verkliga dsDNA- eller ssDNA-antikroppar. Huvuddelen (85 till 95% av DNA-antikropparna i patientprover hör till denna kategori.

Ur teknisk synvinkel är det omöjligt att mäta verkliga ssDNA-antikroppar i ett enda test (med purin- och pyrimidinbaser som enda antigen). Alla ssDNA-antikroppstester mäter DNA-antikroppar som hör till kategori 2 och 3. ssDNA-antikroppar förekommer ofta vid SLE och läkemedelsinducerad lupus (DIL). Tillsammans med histon-antikroppar och i frånvaro av dsDNA-antikroppar kan de vara till hjälp vid diagnos av DIL. De är dock inte specifika utan förekommer även vid systemisk och lokal sklerodermi, leversjukdomar, ett antal bindvävssjukdomar och hos vissa normala individer.

I Varelisa-analysen är plattan täckt med syntetiskt, enkelsträngat DNA.

När rekommenderas mätning?

Misstanke om SLE eller läkemedelsinducerad lupus.

Antikroppsisotyper

IgG.

Detektionsmetoder

Enzymkopplade immunadsorberande analyser (ELISA).

Referenser

  • Takehara K et al. Anti-Single-Stranded DNA Antibody and Muscle Involvement in Localized Scleroderma. Arch Dermatol 1990; 126:1368-1369
  • Ruffati A et al. Prevalence and Characteristics of Anti-Single-Stranded DNA Antibodies in Locolized Scleroderma.
  • Lange A. Evaluation of the simultaneous estimation of anti-dsDNA and anti-ssDNA antibodies for clinical purposes. Clin Exp Immunol 1978; 31:472-481

Tillbaka till början  

 

Histoner

Produkt

Artikelnr

Antal tester

Varelisa Histone (IgG/IgM) Antibodies 164 96 96 tester

Antigen

Som autoimmun sjukdom karakteriseras SLE av en komplex klinisk bild och stor variation av autoantikroppar. Antikroppar mot dsDNA och RNP-Sn är de viktigaste för diagnos av SLE eftersom de uppvisar hög specificitet för sjukdomen. Antikroppar mot DNA-bindande histonproteiner (H1, H2A/H2B, H3 och H4) är ungefär lika vanliga. De finns hos upp till 50 % av allt serum från SLE-patienter. Frekvensen ökar till 80 % för patienter med den akuta sjukdomen. Anti-histon-antikroppar (AHA) är av kliniskt intresse för diagnos av läkemedelsinducerad lupus erythematosus. Läkemedel som hydralazine, procainamide och isoniazide är kända för att orsaka LE. Förutom antikroppar mot enskilda histoner förekommer antikroppar mot histonkomplex som H2A-H2B och H3-H4 ofta vid DIL. Beroende på vilket läkemedel som är orsaken kan cirka 90-95 % av DIL-patienter ha histon-autoantikroppar. Testet är dock av begränsat värde, eftersom dessa antikroppar även finns vid andra sjukdomar så som infektioner. AHA har också hittats hos patienter med reumatoid artrit, blandad bindvävssjukdom och progressiv sklerodermi. Förekomsten av AHA hos dessa patienter är dock låg, och varierar mellan 10 och 15 %.

I Varelisa-analysen är plattan täckt med de renade, humana histon-proteinerna H1, H2A, H2B, H3 och H4.

När rekommenderas mätning?

Misstanke om läkemedelsinducerad lupus.

Antikroppsisotyper

IgG och IgM (mätt med blandat konjugat)

Detektionsmetoder

Enzymkopplade immunadsorberande analyser (ELISA).

Referenser

  • Rubin R. Histone (H2A-H2B)-DNA Autoantibodies. In: Peter JB, Shoenfeld Y (eds) Autoantibodies. 1996; pp 364-372. Elsevier, Amsterdam
  • Harmon CE, Portanova JP. Drug-induced lupus erythematosus. Clin Rheum Dis 1982; 8:121-135
  • Shoenfeld Y, Segol O. Anti-histone antibodies in SLE and other autoimmune diseases. Clin Exp Rheumatol 1989; 7:265-271

Tillbaka till början  

 

U1RNP

Produkter

Artikelnr

Antal tester

Varelisa RNP Antibodies 170 96
96 tester
Varelisa RNP-Sm Antibodies
165 96
96 tester
EliA U1RNP 14-5501-01
4x12 tester
EliA RNP70 14-5511-01 4x12 tester

Marknadsföringsmaterial

Prestandabroschyr
EliA ANA Differentiation
Sm, U1RNP, RNP70, Ro, La, Scl-70, CENP, Jo-1

Antigener

I deras naturliga tillstånd uppträder de små nukleära RNA-molekylerna, även kallat U-RNA (uracil-rikt RNA), som ribonukleoproteinpartiklar (snRNP). U1 snRNA förekommer som komplex med Sm-proteinerna som också finns i U2, U4 och U5 snRNP, och de U1-specifika proteinerna 70 kDa, A (34 kDa) och C (22 kDa).

U1 snRNP-komplex finns primärt lokalt i nukleoplasman och är involverade i splitsningsprocessen.

I analysen Varelisa RNP Antibodies och brunnarna EliA U1RNP och RNP Wells används humana, rekombinanta U1 snRNP-proteiner. Analysen Varelisa RNP-Sm Antibodies innehåller det renade komplexet.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

  • Systemisk lupus erythematosus (SLE) (30-40 %) anti-RNP kan förekomma ensamt men finns ofta tillsammans med andra specificiteter. Anti-Sm-positiva serum är nästan alltid också positiva för anti-RNP.
     
  • Blandad bindvävssjukdom (MCTD) definieras av stor mängd anti-RNP (särskild anti-70 kDa-antikroppar, men även anti-A och -C).
     
  • Anti-U1 RNP-antikroppar kan också förekomma i en liten andel patienter med Sjögrens syndrom, reumatoid artrit, sklerodermi och polymysit.

Sjukdomsaktivitet

Långtidsstudier har indikerat att mängden anti-U1 RNP-antikroppar kan variera med tiden, men det är osäkert om dessa nivåer motsvarar den underliggande sjukdomsaktiviteten.

När rekommenderas mätning?

Misstanke om SLE eller MCTD.

Antikroppsisotyp

IgG

Andra detektionsmetoder

IIF på HEp-2 (grovfläckigt mönster). Immunofluorescensteknik kan inte skilja mellan anti-U1 snRNP- och anti-Sm-antikroppar. Andra tekniker (immunodiffusion, immunoblotting, RNA-immunoutfällning osv.) är möjliga, men inte nödvändigtvis praktiska rutiner.

Referenser

  • Van den Hoogen FHJ, Van de Putte LBA (1996) ANti-U1snRNP antibodies and clinical associations. In: Van Venrooij WJ, Maini RN (eds.) Manual of Biological Markers of Disease, Kluwer Academic Publishers, Amsterdam 
  • Craft J, Hardin J (1992) Anti-snRNP antibodies. In: Wallace DJ, Hahn BH (eds.), Dubois' Lupus Erythematosus, pp 216-219, Williams and Wilkens 
  • Peng SL, Craft JE (1996) Spliceosomal snRNPs autoantibodies. In: Peter JB, Shoenfeld Y (eds.), Autoantibodies, pp 774-782, Elsevier Science B.V., Amsterdam

Tillbaka till början  

 

Sm

Produkter

 Artikelnr

Antal tester

Varelisa Sm Antibodies 182 96 96 tester
EliA Sm 14-5502-01 4x12 tester

Marknadsföringsmaterial

Prestandabroschyr
EliA ANA Differentiation
Sm, U1RNP, RNP70, Ro, La, Scl-70, CENP, Jo-1

Antigener

I deras naturliga tillstånd uppträder de små nukleära RNA-molekylerna, även kallat U-RNA (uracil-rikt RNA), som ribonukleoproteinpartiklar (snRNP). U snRNP U1, U2, U4, U5 och U6 innehåller alla en grupp av proteiner, de så kallade Sm-peptiderna, med B- och D-polypeptider som huvudmål. På grund av korsreaktivitet mellan A-, C- och B/B'-proteinerna kan upp till 60 % av anti-U1 RNP-serum reagera med B/B'. Därför kan endast förekomst av anti-D och/eller frånvaro av anti-A och anti-C anses som karakteristiskt för ett anti-Sm-serum. Hittills har alla försök att producera ett antigeniskt, rekombinant SmD-protein med god reaktivitet misslyckats pga. dess mycket speciella struktur. 2004 utvecklades en ELISA med en dimetylerad SmD-peptid som visade sig ha avsevärt högre specificitet än traditionella analyser med renat SmD.

EliA Sm Well är täckt med ett renat Sm-antigen. Analysen Varelisa Sm Antibodies är täckt med SmD-peptid.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

Systemisk lupus erythematosus (SLE) (10-20 % hos kaukasiska SLE-patienter), Sm-antikroppar har hög specificitet, men relativt låg sensitivitet som markör för SLE. Förekomst av dessa är ett av de reviderade ARA-villkoren för diagnos.

Anti-Sm-positiva serum är nästan alltid också positiva för anti-RNP.

Anti-Sm-reaktiviteten är inte fullständigt kartlagd för andra sjukdomar, även om några studier har påvisat Sm-antikroppar vid monoklonal gammopati, schizofreni och uveit.

Sjukdomsaktivitet

Flera studier antyder ett samband mellan anti-Sm-antikroppar och sjukdomsaktivitet och vissa sjukdomsyttringar.

När rekommenderas mätning?

Misstanke om SLE.

Antikroppsisotyp

IgG

Andra detektionsmetoder

IIF på HEp-2 (punkterat färgmönster i hela kärnan, endast de nukleolära områdena är vanligtvis ofärgade). Immunofluorescensteknik kan inte skilja mellan anti-U1 snRNP- och anti-Sm-antikroppar. Andra metoder (t.ex. kontraimmunelektrofores, immunoutfällning, immunoblotting) kan användas men är inte nödvändigtvis praktiska rutiner.

Referenser

  • Mahler M, Fritzler MJ, Blüthner M (2004) Identification of a SmD3 epitope with a single symmetrical dimethylation of an arginine residue as a specific target of a subpopulation of anti-Sm antibodies. Online http://arthritis-research.com/content/7/1/R19
  • Peng SL, Craft JE (1996) Spliceosomal snRNPs autoantibodies. In: Peter JB, Shoenfeld Y (eds.), Autoantibodies, pp 774-782, Elsevier Science B.V., Amsterdam 
  • Hoch SO (1994) Autoantigens in SLE - Sm. In: Van Venrooij WJ, Maini RN (eds.) Manual of Biological Markers of Disease, Kluwer Academic Publishers, Amsterdam 
  • Craft J, Hardin J (1992) Anti-snRNP Antibodies. In: Wallace DJ, Hahn BH (eds.) Dubois' Lupus erythematosus. Lippincott Williams & Wilkins

Tillbaka till början  

 

SS-A/Ro

Produkter

Artikelnr

Antal tester

Varelisa SS-A/Ro Antibodies 166 96 96 tester
EliA Ro 14-5503-01 4x12 tester

Marknadsföringsmaterial

Prestandabroschyr

EliA ANA Differentiation
Sm, U1RNP, RNP70, RO, La, Scl-70, CENP, Jo-1

Antigener

Partikeln SS-A/Ro innehåller a hY RNA (humant cytoplasma-RNA) och relaterade proteiner: ett 60 kDa- och ett 52 kDa-protein. 52 KDa-proteinet är inte direkt bundet till hY RNA, utan till 60 kDa-proteinet. Detta verkar ibland vara associerat och ibland inte. Ro-antigenet finns i cytoplasman men även i kärnan. SS-A/Ro-partikelns roll i cellen är ännu inte känd.

I Phadias analyser används humant, rekombinant Ro 60 och Ro 52.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

  • Primärt Sjögrens syndrom (60-75 %), ingår i diagnoskriterierna
  • Sekundärt Sjögrens syndrom (cirka 80 %)
  • Systemisk lupus erythematosus, SLE (40-50 %)
  • Mödrar till barn med neonatalt lupus-syndrom (100 %), men endast ett av 50 barn till mödrar med anti-Ro utvecklar hjärtblock. 
  • Reumatoid artrit (2-10 %)
  • Andra autoimmuna sjukdomar (sällan, med känsliga metoder)
  • Normala kontrollgruppsindivider (0,5%)
Anti-Ro 52 kDa förekommer ofta vid Sjögrens syndrom, medan anti-Ro 60 kDa observeras oftare vid SLE.

Sjukdomsaktivitet

Anti-Ro reflekterar sjukdomens förlängning för Sjögrens sjukdom och förknippas särskilt med syndromets extraglandulära yttringar och serologiska resultat. Å andra sidan fluktuerar anti-Ro-nivån inte märkbart med sjukdomsaktivitet eller vid steroid- och/eller immunterapi.

Hos SLE-patienter är Ro60-, Ro52- och La-antikroppsprofilerna fasta redan i tidigt stadium av sjukdomen och förändras knappast hos de flesta patienter.

När rekommenderas mätning?

  • Misstanke om primärt Sjögrens syndrom
  • Hudpåverkan jämförbar med subakut, kutan lupus erythematosus
  • Reumatoid artrit, före administrering av D-penicillamin
  • Kvinnor med Sjögrens syndrom, SLE eller reumatoid artrit, före och under graviditet

Antikroppsisotyp

IgG

Referenser

  • Reichlin M, Scofield RH (1996) SS-A (Ro) Autoantibodies. In: Peter JB, Shoenfeld Y (eds.), Autoantibodies, pp 783-788, Elsevier Science B.V., Amsterdam 
  • Mavragani CP, Tzioufas AG, Moutsopoulos HM (2000) Sjögren's syndrome: Autoantibodies to cellular antigens - Clinical and molecular aspects. Int Arch Allergy Immunol 123, 46-57 
  • Scofield RH, Farris AD, Horsfall AC, Harley JB (1999) Fine specificity of the autoimmune response to the Ro/SSA and La/SSB ribonucleoproteins. Arthritis Rheum 42, 199-209

Tillbaka till början  

 

SS-B/La

Produkter

Artikelnr

Antal tester

Varelisa SS-B/La Antibodies 166 96 96 tester
EliA La 14-5504-01 4x12 tester

Marknadsföringsmaterial

Prestandabroschyr
EliA ANA Differentiation

Sm, U1RNP, RNP70, RO, La, Scl-70, CENP, Jo-1

Antigener

La/SS-B är ett allmänt förekommande fosfoprotein med 47 kDa som associeras med en rad olika små RNA-molekyler, inklusive hY RNA i partikeln SS-A/Ro. La är förmodligen en transkriptionstermineringsfaktor för RNA-polymeras III och påträffas både i cytoplasman och i kärnan.

I Phadias analyser används humant, rekombinant La.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

  • Primärt Sjögrens syndrom (upp till 90 %), diagnosvillkor
  • Sekundärt Sjögrens syndrom (cirka 50%)
  • Systemisk lupus erythematosus, SLE (6-15%)
  • Subakut kutan lupus erythematosus (25-35%)
  • Mödrar till barn med neonatalt lupus-syndrom (90 %)
Anti-La är nästan alltid kopplat till anti-Ro, och särskilt 52 kDa-komponenten.

Sjukdomsaktivitet

Om mängden anti-La sammanfaller med sjukdomsaktiviteten vid Sjögrens syndrom eller SLR är okänt. Själva detektionen av anti-La-precipitiner är ett stabilt serologiskt resultat som inte fluktuerar under sjukdomens förlopp.

När rekommenderas mätning?

  • Misstanke om primärt Sjögrens syndrom
  • Hudpåverkan jämförbar med subakut, kutan lupus erythematosus
  • Reumatoid artrit, före administrering av D-penicillamin
  • Kvinnor med Sjögrens syndrom, SLE eller reumatoid artrit, före och under graviditet

Antikroppsisotyper

IgG

Referenser

  • Keech CL, McCluskey J, Gordon TP (1996) SS-B (La) Autoantibodies. In: Peter JB, Shoenfeld Y (eds.), Autoantibodies, pp 789-797, Elsevier Science B.V., Amsterdam 
  • Mavragani CP, Tzioufas AG, Moutsopoulos HM (2000) Sjögren's syndrome: Autoantibodies to cellular antigens - Clinical and molecular aspects. Int Arch Allergy Immunol 123: 46-57 
  • Scofield RH, Farris AD, Horsfall AC, Harley JB (1999) Fine specificity of the autoimmune response to the Ro/SSA and La/SSB ribonucleoproteins. Arthritis Rheum 42: 199-209

Tillbaka till början  

 

Scl-70 / DNA-topoisomeras I

Produkter Artikelnr Antal tester
Varelisa Scl-70 Antibodies 169 96 96 tester
EliA Scl-70 14-5506-01 2x12 tester

Marknadsföringsmaterial

Prestandabroschyr
EliA ANA Differentiation

Sm, U1RNP, RNP70, Ro, La, Scl-70, CENP, Jo-1

Antigener

1979 påträffades hos sklerodermipatienter antikroppar som reagerade med ett 70 kDa-protein. Därför benämndes antigenet Scl-70. 1986 identifierades Scl-70 som topoisomeras I (topo-I). Topoisomeras I katalyserar sönderbrytning/återförening av enkelsträngad DNA och "tvinnar upp" DNA-superspiraler in vitro. Det naturliga enzymet är större än 70 kDa (100 kDa), men ofta påträffas endast dess mindre proteolytiska fragment.

Analysen Varelisa Scl-70 Antibodies och brunnarna EliA Scl-70 Wells är täckta med ett humant, rekombinant topoisomeras I-antigen.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

  • Sklerodermi (30-60 %), hög specificitet
  • Anti-Scl-70 utesluter inte ytterligare AI-sjukdomar som SLE, Sjögrens syndrom etc. 
  • Finns ej hos släktingar till sklerodermipatienter eller andra friska individer.
  • Påträffas sällan vid Raynauds syndrom, men då ofta som prediktor för sklerodermi.
Anti-Scl-70 påträffas sällan hos samma patienter som de som har anti-centromer-antikroppar.

Sjukdomsaktivitet

I de flesta studier har mängden inte funnits korrelera med sjukdomsaktivitet eller varaktighet. Det finns dock bevis för att nivån av anti-Scl-70 sammanfaller med sjukdomens allvarlighetsgrad och aktivitet vid systemisk skleros (se referens Hu et al., 2003).

När rekommenderas mätning?

Misstanke om sklerodermi

Antikroppsisotyper

IgG

Referenser

  • Vazquez-Abad D, Rothfield NF (1996) Topoisomerase-I (Scl-70) autoantibodies. In: Peter JB, Shoenfeld Y (eds.), Autoantibodies, pp 830-835, Elsevier Science B.V., Amsterdam 
  • Verheijen R (1996) DNA topoisomerase I. In: Van Venrooij WJ, Maini RN (eds.) Manual of Biological Markers of Disease, Kluwer Academic Publishers, Amsterdam 
  • Spencer-Green G, Alter D, Welch HG (1997) Test performance in systemic sclerosis: Anti-centromere and anti-Scl-70 antibodies. Am J Med 103, 242-248 
  • Hu PQ, Fertig N, Medsger TA, Wright TM (2003) Correlation of Serum Anti-DNA Topoisomerase I Antibody Levels With  Disease Severity and Activity in Systemic Sclerosis. Arthritis Rheum 48, 1363-1373

Tillbaka till början  

 

Centromerprotein (CENP)

Produkter Artikelnr Antal tester
Varelisa CENP Antibodies 168 96 96 tester
EliA CENP 14-5505-01 2x12 tester

Marknadsföringsmaterial

Prestandabroschyr
EliA ANA Differentiation

Sm, U1RNP, RNP70, Ro, La, Scl-70, CENP, Jo-1

Antigener

Centromeren är den plats på eukaryotiska kromosomer där systerkromatiderna sitter tätast ihop. De tre huvudantigenerna för centromerer är CENP-A (19 kDa), CENP-B (80 kDa) och CENP-C (140 kDa), men det viktigaste centromerantigenet är CENP-B. Antikroppar mot CENP-A och -C är vanligtvis korsreaktiva och påträffas nästan alltid i kombination med anti-CENP-B-antikroppar. CENP-B känns igen av i princip alla serum med anti-centromerantikroppar (ACA).

CENP-B finns inom heterokromatin under kinetokoren och bildar troligtvis en dimer som binder DNA och har en viktig roll vid regleringen av den högre kromatinstrukturen inom centromeren.

Analysen Varelisa CENP Antibodies och brunnen EliA CENP Well är täckta med humant, rekombinant CENP-B.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

  • CREST (cirka 55 %)  
  • Raynauds sjukdom (10-15 %)  
  • Diffus systemisk sklerodermi (mycket sällsynt - ACA i SSc indikerar en avsevärt bättre prognos)
  • Andra reumatiska tillstånd med Raynauds fenomen, t.ex. reumatoid artrit, Sjögrens syndrom etc. (33%)  
  • Primär biliär cirros (PBC) (10-12 %)
  • Påträffas inte hos friska individer, ens i låga mängder (eller extremt sällsynt)
ACA påträffas sällan hos samma patienter som anti-Scl-70.

Sjukdomsaktivitet

Mängden sammanfaller inte med sjukdomsaktivitet eller varaktighet.

När rekommenderas mätning?

Raynauds syndrom, misstanke om eller diagnos av sklerodermi, primär biliär cirros

Antikroppsisotyp

IgG

Referenser

  • McHugh NJ (1996) Centromere autoantibodies. In: JB Peter, Y Shoenfeld (eds.), Autoantibodies, pp. 161-167, Elsevier Science B.V. 
  • Rothfield NF (1996) Autoantibodies to scleroderma-associated antigens. In: Van Venrooij WJ, Maini RN (eds.), Manual of Biological Markers of Disease, Kluwer Academic Publishers, Amsterdam 
  • Spencer-Green G, Alter D, Welch HG (1997) Test performance in systemic sclerosis: Anti-centromere and anti-Scl-70 antibodies. Am J Med 103, 242-248 

Tillbaka till början  

 

Jo-1/histidyl-tRNA-syntetas 

Produkter Artikelnr Antal tester
Varelisa Jo-1 Antibodies 167 96 96 tester
Elia Jo-1 14-5507-01 2x12 tester

Marknadsföringsmaterial

Prestandabroschyr
EliA ANA Differentiation

Sm, U1RNP, RNP70, RO, La, Scl-70, CENP, Jo-1

Antigener

Jo-1 är synonymt med histidyl tRNA-syntetas. Detta enzym i cytoplasman katalyserar esterifiering av histidin till det besläktade rRNA. Bindning av anti-Jo-1-antikroppar sker lokalt i cytoplasman i de olika celltyper som undersökts. Histidyl tRNA-syntetas förekommer som en homodimer inom cellen, identiska underenheter på cirka 50 kDa binds till tRNA. Ani-Jo-1-serum känner endast igen histidyl-tRNA-syntetaser och inga andra aminoacyl-tRNA-syntetaser. De reagerar endast med histidyl-tRNA-syntetaser från högre eukaryoter. De reagerar med största affinitet med humant enzym.

Analysen Varelisa Jo-1 Antibodies och EliA Jo-1 Well är täckta med humant, rekombinant Jo-1.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

  • Myosit hos vuxna (cirka 30 %) - nästan uteslutande hos patienter med myosit: 54 % primär myosit, 40 % dermatomyosit, 6 % myosit i samband med annan bindvävssjukdom. Patienter med anti-Jo-1 tenderar att ha en svår sjukdom med tendens till återfall och sämre prognos. "Anti-syntetas-syndrom" definieras av antikroppar mot anti-tRNA-syntetas.
  • Anti-Jo-1 ej i myosit: interstitiell lungsjukdom (mycket sällsynt)

Sjukdomsaktivitet

Antikroppen kan vanligtvis påvisas under hela sjukdomsförloppet och i obegränsad tid efteråt, trots kontroll över sjukdomsaktiviteten. Ibland kan antikroppen bli omöjlig att upptäcka och i de fallen var detta i samband med sjukdomsremission. Den kliniska användbarheten för fluktuationen av anti-Jo-1-antikroppar kräver ytterligare undersökning.
Även om det skulle vara extremt ovanligt för anti-Jo-1-antikroppar att utvecklas hos en patient som tidigare visat negativt resultat för antikroppen kan upprepad testning av en sådan patient övervägas för att bekräfta föregående resultats riktighet i en suggestiv klinisk situation, som t.ex. myosit med interstitiell lungsjukdom. Hos patienter som funnits positiva kan upprepad testning (förutom bekräftande om frågetecken kvarstår) övervägas när behandlingen avslutas, eftersom risken för återfall är hög om antikropparna finns kvar.

När rekommenderas mätning?

Misstanke om alla sorters myosit

Antikroppsisotyp

IgG

Referenser

  • Maddison PJ (1996) Aminoacyl-tRNA histidyl (Jo-1) synthetases autoantibodies. In: Peter JB, Shoenfeld Y (eds.), Autoantibodies, pp. 31-35, Elsevier Science B.V, Amsterdam
  • Targoff IN, Plotz PH (1996) The autoantibody system: Anti-aminoacyl-tRNA synthetase antibodies. In: Van Venrooij WJ, Maini RN (eds.), Manual of Biological Markers of Disease, Kluwer Academic Publishers, Amsterdam 
  • Delarue M (1995) Aminoacyl-tRNA synthetases. Curr Opini Struct Biol 5, 48-55
  • Targoff IN (1992) Autoantibodies in polymyositis. Rheum Dis Clin North Am 18, 455-482

Tillbaka till början

 

Ribosomalt P

Produkt Artikelnr Antal tester
EliA Rib-P 14-5521-01 2 x 12 tester

Antigen

Systemisk lupus erythematosus (SLE) är en autoimmun sjukdom som karakteriseras av påverkan på flera organ vilket leder till funktionsnedsättning och ökad mortalitet. Antikroppar mot ribosomalt P (anti Rib-P) reagerar mot sura, fosforylerade, ribosomala proteiner P0, P1 och P2 (med molekylärvikt på 38, 19 respektive 17 kDa) och finns på S60-underenheten av ribosomerna. Anti Rib-P kan påvisas hos cirka 15 till 20 % av patienter med SLE. De förefaller vara mycket specifika för SLE och kan därför användas som diagnostisk markör för sjukdomen. Dessutom har koppling till vissa yttringar av lupus beskrivits, särskilt med neuropsykiatrisk, njur- och leverpåverkan. Men resultaten är motsägelsefulla vad gäller sådana kopplingar, beroende på olika studieupplägg, olika studiepopulationer eller olika sensitivitet för de tester som användes för detektion av anti Rib-P.

Brunnarna EliA Rib-P Wells är täckta med humant, rekombinant, ribosomalt P-protein (P0, P1, P2).

När rekommenderas mätning?

Misstanke om SLE.

Antikroppsisotyper

IgG.

Detektionsmetoder

EliA på Phadia-instrument

Referenser

  • Kiss E, Shoenfeld Y. Are Anti-Ribosomal P protein Antibodies Relevant in Systemic Lupus Erythematosus? Clin Rev Allergy Immunol 2007; 32:37-46
  • Gerli L, Caponi L. Anti-ribosomal P protein antibodies. Autoimmunity 2005; 38:85-92
  • Mahler M et al. International Multicenter Evaluation of Autoantibodies to Ribosomal P Proteins. Clin Vaccine Immunol 2006; 13:77-83

Tillbaka till början