Bindvävssjukdomar

Enskilda analyter 1

De vanligaste markörerna för systemisk lupus erythematosus (SLE), blandad bindvävssjukdom (MCTD), Sjögrens syndrom (SS).

dsDNA | U1RNPSm  | SS-A/Ro | SS-B/La | Rib-P | Mi-2  NYTT! | Fibrillarin  NYTT!

 

dsDNA

Produkter

Artikelnr

Antal tester

Varelisa dsDNA Antibodies 141 96 96 tester
EliA dsDNA 14-5500-01 4x12 tester

Marknadsföringsmaterial

Produktbroschyr
EliA dsDNA (pdf)

Antigener

Deoxiribonukleinsyra (DNA) som antigen kan vara antingen dubbelsträngat (dsDNA) eller enkelsträngat (ssDNA), men endast dsDNA-antikroppar är specifika markörer. DNA från vävnad, från eukaryotisk cell, från bakterier eller från bakteriofager används. Cirkulärt plasmid-DNA är ett mycket lämpligt val eftersom risken att få med enkla strängar är mycket låg.

I Varelisa och EliA-analyserna används dubbelsträngat plasmid-DNA.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

Systemisk lupus erythematosus (SLE). Beroende på vilken metod som används och patientens aktivitetsstatus varierar förekomsten av antikroppar mellan under 30 till över 90 %. Anti-dsDNA-antikroppar hör till ARA-diagnoskriterierna för SLE.

Information om SLE

Specificiteten varierar kraftigt, beroende på vilken metod som används. Med mycket känsliga metoder, kan anti-dsDNA påvisas i uveit, diskoid lupus erythematosus, reumatoid artrit, juvenil reumatoid artrit och så vidare i ett brett register av patienter. I dessa fall handlar det oftast om antikroppar av IgM-isotypen och IgG med låg aviditet.  

Sjukdomsaktivitet

God korrelation mellan anti-dsDNA-titer och sjukdomsaktivitet, är viktigt vid monitorering och då speciellt hög-avida Ig G-antikroppar. En uppgång i antikroppskoncentrationen kan förutsäga en försämring av sjukdomen. Kvantitativ anti-dsDNA IgG bör mätas regelbundet hos SLE-patienter.

När rekommenderas mätning?

Misstanke om SLE, övervakning av SLE.

Antikroppsisotyper

IgG. IgM förekommer ofta, men den kliniska signifikansen för diagnos och övervakning är låg.

Detektionsmetoder

Immunofluorescens på Crithidia luciliae (CLIFT), radioimmunologiska analyser (huvudsakligen Farr-analys) och enzymkopplad immunadsorberande analys (ELISA).

Referenser

Hochberg MC (1997)  |  Bootsma H, Spronk PE, Ter Borg EJ et al. (1997)  |  Tzioufas AG, Tergoglou C, Stavropoulos ED et al. (1990)

Tillbaka till början

 

 U1RNP

Produkter

Artikelnr

Antal tester

Varelisa RNP Antibodies 170 96 96 tester
Varelisa RNP-Sm Antibodies 165 96 96 tester
EliA U1RNP 14-5501-01 4x12 tester
EliA RNP70 14-5511-01 4x12 tester

Marknadsföringsmaterial

Prestandabroschyr
EliA ANA Differentiation (pdf)
Sm, U1RNP, RNP70, Ro, La, Scl-70, CENP, Jo-1

Antigener

I deras naturliga tillstånd uppträder de små nukleära RNA-molekylerna, även kallat U-RNA (uracil-rikt RNA), som ribonukleoproteinpartiklar (snRNP). U1 snRNA förekommer som komplex med Sm-proteinerna som också finns i U2, U4 och U5 snRNP, och de U1-specifika proteinerna 70 kDa, A (34 kDa) och C (22 kDa).

U1 snRNP-komplex finns primärt lokalt i nukleoplasman och är involverade i splitsningsprocessen.

I analysen Varelisa RNP Antibodies och brunnarna EliA U1RNP och RNP Wells används humana, rekombinanta U1 snRNP-proteiner. Analysen Varelisa RNP-Sm Antibodies innehåller det renade komplexet.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

  • Anti-RNP kan uppstå hos 30–40 % av patienterna med systemisk lupus erythematosus (SLE). SLE-serum kan vara monospecifikt för anti-RNP men vanligen uppträder denna antikropp tillsammans med andra antikroppsspecificiteter. Anti-Sm-positivt serum är nästan alltid också positivt för anti-RNP.
  • Blandad bindvävssjukdom (MCTD) definieras av stor mängd anti-RNP (särskild anti-70 kDa-antikroppar, men även anti-A och -C).
  • Anti-U1 RNP-antikroppar kan också förekomma i en liten andel patienter med Sjögrens syndrom, reumatoid artrit, sklerodermi och polymysit.

Sjukdomsaktivitet

Långtidsstudier har indikerat att mängden anti-U1 RNP-antikroppar kan variera med tiden, men det är osäkert om dessa nivåer motsvarar den underliggande sjukdomsaktiviteten.

När rekommenderas mätning?

Misstanke om SLE eller MCTD.

Antikroppsisotyp

IgG

Andra detektionsmetoder

IIF på HEp-2. Immunofluorescensteknik kan inte skilja mellan anti-U1 snRNP- och anti-Sm-antikroppar. Andra tekniker (immunodiffusion, immunoblotting, RNA-immunoutfällning osv.) är möjliga, men inte nödvändigtvis praktiskt i rutin.

Referenser

Van den Hoogen FHJ, Van de Putte LBA (1996)  |  Craft J, Hardin J (1992)  |  Peng SL, Craft JE (1996)

Tillbaka till början

 

Sm

Produkter

Artikelnr

Antal tester

Varelisa Sm Antibodies 182 96 96 tester
EliA Sm 14-5502-01 4x12 tester

Marknadsföringsmaterial

Prestandabroschyr
EliA ANA Differentiation
Sm, U1RNP, RNP70, Ro, La, Scl-70, CENP, Jo-1

Antigener

I deras naturliga tillstånd uppträder de små nukleära RNA-molekylerna, även kallat U-RNA (uracil-rikt RNA), som ribonukleoproteinpartiklar (snRNP). U snRNP U1, U2, U4, U5 och U6 innehåller alla en grupp av proteiner, de så kallade Sm-peptiderna, med B- och D-polypeptider som huvudmål. På grund av korsreaktivitet mellan A-, C- och B/B'-proteinerna kan upp till 60 % av anti-U1 RNP-serum reagera med B/B'. Därför kan endast förekomst av anti-D och/eller frånvaro av anti-A och anti-C anses som karakteristiskt för ett anti-Sm-serum. Hittills har alla försök att producera ett antigeniskt, rekombinant SmD-protein med god reaktivitet misslyckats pga. dess mycket speciella struktur. 2004 utvecklades en ELISA med en dimetylerad SmD-peptid som visade sig ha avsevärt högre specificitet än traditionella analyser med renat SmD.

EliA Sm Well är täckt med ett renat Sm-antigen. Analysen Varelisa Sm Antibodies är täckt med SmD-peptid.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

Systemisk lupus erythematosus (SLE) (10-20 % hos kaukasiska SLE-patienter), Sm-antikroppar har hög specificitet, men relativt låg sensitivitet som markör för SLE. Förekomst av dessa är ett av de reviderade ARA-villkoren för diagnos.

Information om SLE

Anti-Sm-positiva serum är nästan alltid också positiva för anti-RNP.

Anti-Sm-reaktiviteten är inte fullständigt kartlagd för andra sjukdomar, även om några studier har påvisat Sm-antikroppar vid monoklonal gammopati, schizofreni och uveit.

Sjukdomsaktivitet

Flera studier antyder ett samband mellan anti-Sm-antikroppar och sjukdomsaktivitet och speciell sjukdomsmaifestation.

När rekommenderas mätning?

Misstanke om SLE.

Antikroppsisotyp

IgG

Andra detektionsmetoder

IIF på HEp-2 (punkterat färgmönster i hela kärnan, endast de nukleolära områdena är vanligtvis ofärgade). Immunofluorescensteknik kan inte skilja mellan anti-U1 snRNP- och anti-Sm-antikroppar. Andra metoder (t.ex. kontraimmunelektrofores, immunoprecipetering, immunoblotting) kan användas men är inte praktiskt i rutin.

Referenser

Mahler M, Fritzler MJ, Blüthner M (2004)  |  Peng SL, Craft JE (1996)  |  Hoch SO (1994)  |  Craft J, Hardin J (1992)

Tillbaka till början

 

SS-A/Ro

Produkter

Artikelnr

Antal tester

Varelisa SS-A/Ro Antibodies 166 96 96 tester
EliA Ro52 14-5598-01 2x12 tester
EliA Ro60 14-5525-01 4x12 tester
EliA Ro 14-5503-01 4x12 tester

Marknadsföringsmaterial

Prestandabroschyr
EliA ANA Differentiation
Sm, U1RNP, RNP70, RO, La, Scl-70, CENP, Jo-1

Antigener

Partikeln SS-A/Ro innehåller a hY RNA (humant cytoplasma-RNA) och relaterade proteiner: ett 60 kDa- och ett 52 kDa-protein. 52 KDa-proteinet är inte direkt bundet till hY RNA, utan till 60 kDa-proteinet. Det förefaller som om 52 kDA-protein ibland associeras till SS-A/Ro-partikeln och ibland inte. Ro-antigenet finns i cytoplasman men även i kärnan. SS-A/Ro-partikelns roll i cellen är ännu inte känd.

Våra analyser används humant, rekombinant Ro 60 och Ro 52.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

  • Primärt Sjögrens syndrom (60-75 %), ingår i diagnoskriterierna
  • Sekundärt Sjögrens syndrom (cirka 80 %)
  • Systemisk lupus erythematosus, SLE (40-50 %)
  • Mödrar till barn med neonatalt lupus-syndrom (100 %), men endast ett av 50 barn till mödrar med anti-Ro utvecklar hjärtblock. 
  • Reumatoid artrit (2-10 %)
  • Andra autoimmuna sjukdomar (sällan, med känsliga metoder)
  • Normala kontrollgruppsindivider (0,5%)

Anti-Ro 52 kDa förekommer ofta vid Sjögrens syndrom, medan anti-Ro 60 kDa observeras oftare vid SLE.

Information om Sjögrens syndrom

Sjukdomsaktivitet

Anti-Ro reflekterar sjukdomens futbredning för Sjögrens sjukdom och förknippas särskilt med syndromets extraglandulära yttringar och serologiska resultat. Å andra sidan fluktuerar anti-Ro-nivån inte märkbart med sjukdomsaktivitet eller vid steroid- och/eller immunterapi.

Hos SLE-patienter är Ro60-, Ro52- och La-antikroppsprofilerna fasta redan i tidigt stadium av sjukdomen och förändras knappast hos de flesta patienter.

När rekommenderas mätning?

  • Misstanke om primärt Sjögrens syndrom
  • Hudpåverkan jämförbar med subakut, kutan lupus erythematosus
  • Reumatoid artrit, före administrering av D-penicillamin
  • Kvinnor med Sjögrens syndrom, SLE eller reumatoid artrit, före och under graviditet

Antikroppsisotyp

IgG

Referenser

Reichlin M, Scofield RH (1996)  |  Mavragani CP, Tzioufas AG, Moutsopoulos HM (2000)  |  Scofield RH, Farris AD, Horsfall AC, Harley JB (1999)

Tillbaka till början

 

SS-B/La  

Produkter

Artikelnr

Antal tester

Varelisa SS-B/La Antibodies 166 96 96 tester
EliA La 14-5504-01 4x12 tester

Marknadsföringsmaterial

Prestandabroschyr
EliA ANA Differentiation
Sm, U1RNP, RNP70, RO, La, Scl-70, CENP, Jo-1

Antigener

La/SS-B är ett allmänt förekommande fosfoprotein med 47 kDa som associeras med en rad olika små RNA-molekyler, inklusive hY RNA i partikeln SS-A/Ro. La är förmodligen en transkriptionstermineringsfaktor för RNA-polymeras III och påträffas både i cytoplasman och i kärnan.

Våra analyser används humant, rekombinant La.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

  • Primärt Sjögrens syndrom (upp till 90 %), diagnoskriterier
  • Sekundärt Sjögrens syndrom (cirka 50 %)
  • Systemisk lupus erythematosus, SLE (6–15 %)
  • Subakut kutan lupus erythematosus (25–35 %)
  • Mödrar till barn med neonatalt lupus-syndrom (90 %)

Information om Sjögrens syndrom

Anti-La är nästan alltid kopplat till anti-Ro, och särskilt 52 kDa-komponenten.

Sjukdomsaktivitet

Om mängden anti-La sammanfaller med sjukdomsaktiviteten vid Sjögrens syndrom eller SLR är okänt. Själva detektionen av anti-La-precipitiner är ett stabilt serologiskt resultat som inte fluktuerar under sjukdomens förlopp.

När rekommenderas mätning?

  • Misstanke om primärt Sjögrens syndrom
  • Hudpåverkan jämförbar med subakut, kutan lupus erythematosus
  • Reumatoid artrit, före administrering av D-penicillamin
  • Kvinnor med Sjögrens syndrom, SLE eller reumatoid artrit, före och under graviditet

Antikroppsisotyper

IgG

Referenser

Keech CL, McCluskey J, Gordon TP (1996)  |  Mavragani CP, Tzioufas AG, Moutsopoulos HM (2000)  |  Scofield RH, Farris AD, Horsfall AC, Harley JB (1999)

Tillbaka till början

 

Ribosomalt P

Produkt

Artikelnr

Antal tester

EliA Rib-P 14-5521-01 2 x 12 tester

Antigen

Systemisk lupus erythematosus (SLE) är en autoimmun sjukdom som karakteriseras av att flera organ är påverkade vilket leder till funktionsnedsättning och ökad mortalitet. Antikroppar mot ribosomalt P (anti Rib-P) reagerar mot sura, fosforylerade, ribosomala proteiner P0, P1 och P2 (med molekylärvikt på 38, 19 respektive 17 kDa) och finns på S60-subenheten av ribosomerna. Anti Rib-P kan påvisas hos cirka 15 till 20 % av patienter med SLE. De förefaller vara mycket specifika för SLE och kan därför användas som diagnostisk markör för sjukdomen. Dessutom har koppling till speciella manifestationerav lupus beskrivits, särskilt med neuropsykiatrisk, njur- och leverpåverkan. Men resultaten är motsägelsefulla vad gäller sådana kopplingar, beroende på olika studieupplägg, olika studiepopulationer eller sensitiviteten för de tester som användes för detektion av anti Rib-P.

Brunnarna EliA Rib-P Wells är täckta med humant, rekombinant, ribosomalt P-protein (P0, P1, P2).

När rekommenderas mätning?

Misstanke om SLE.

Antikroppsisotyper

IgG

Detektionsmetoder

EliA på Phadia-laboratorieinstrument

Referenser

Kiss E, Shoenfeld Y.  |  Gerli L, Caponi L.  |  Mahler M et al.

Tillbaka till början

 

Mi-2   NYTT!

Produkt

Artikelnr

Antal tester

EliA Mi-2 14-5604-01 2 x 12 tester

Marknadsföringsmaterial

Prestandabroschyr
EliA Mi-2 (pdf)

Antigen 

Det finns två former av Mi-2-protein som uppvisar stor likhet (nästan 70 %): Mi-2α (208 kDa) och Mi-2β (218 kDa). Endast Mi-2β verkar vara det specifika målet för autoantikropparna. Mi-2 förefaller spela en roll i transkriptionens reglering. Mi-2β är en del av ett cellkärnekomplex som kallas för ”nucleosome remodelling deacetylase (NuRD)”.

EliA Mi-2-brunnarna är coatade med humant, rekombinant Mi-2b-protein som framställs i baculoviridae-/insektscellsystemet.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

  • 15–31 % av vuxna dermatomyositpatienter
  • Sällsynt (<1 %) hos polymyositpatienter
  • Över 90 % av anti-Mi-2-positiva patienter har dermatomyosit.
  • Specificiteten hos anti-Mi-2 är väldigt hög. I vår utvärderande studie var ingen av de 180 sjukdomskontrollerna positiva.

Till skillnad från patienter som är positiva för syntetasantikroppar (Jo-1, Pl-7, PL-12) uppvisar de som är positiva för anti-Mi-2-antikroppar:

  • Ett relativt lindrigt sjukdomsförlopp.
  • I sällsynta fall tecken på synovit, lungmanifestationer eller Raynauds fenomen.
  • Bra respons på glukokortikosteroider.

Mi-2-antikroppar kan detekteras i myositutvecklingens tidiga stadier.

Sjukdomsaktivitet

Det finns inga tecken på att antikropparna korrelerar med sjukdomsaktiviteten och kan förutspå återfall. Därför rekommenderas inte regelbunden uppföljning efter diagnosen.

När rekommenderas mätning?

  • Differentialdiagnos av myopati/myosit
  • Misstanke om idiopatisk inflammatorisk myopati (IIM)
  • Differentialdiagnos av poly- dermato- och inklusionskroppsmyosit
  • Uppföljning av en positiv EliA CTD Screen, om vanliga antikroppar är negativa

Referenser

Conrad K et al (2002)  |  Ghirardello A et al (2005)  |  Targoff IN (2007)  |  Targoff IN (2000)

Tillbaka till början

 

Fibrillarin  NYTT!

Produkt

Artikelnr

Antal tester

EliA Fibrillarin 14-5606-01 2 x 12 tester

 

Marknadsföringsmaterial

Prestandabroschyr
EliA Fibrillarin (pdf)

Antigen

Synonymer till fibrillarin:

  • Scl-34
  • U3-RNP
  • rRNA 2'-O-metyltransferas

Fibrillarin, ett 34 kDa-protein är huvudkomponenten i det nukleära U3-RNP-komplexet som är involverat i pre-rRNA-bearbetning. Fibrillarin är också en komponent i andra små nukleära ribonukleoproteinkomplex (snoRNP) och finns också i coiled bodies eller Cajals kroppar.

EliA Fibrillarin-brunnarna är coatade med humant, rekombinant fibrillarin som framställs i baculoviridae-/insektscellsystemet.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

  • 7–14 % av patienterna med sklerodermi
  • Upp till 64 % av patienterna med diffus kutan SSc

Uppstår oftare i en undergrupp av SSc-patienter som ofta har afrikanskt ursprung (> 50 %), män, och med allvarlig kutan och visceral sjukdom. Det är den näst vanligaste ANA-antikroppen hos afroamerikaner med SSc (efter Scl-70).

Prognosmarkör

Markörer för diffus kutan SSc är anti-fibrillarin (upp till 64 %), anti-RNA-Pol III (upp till 85 %), och anti-Scl70 (upp till 71 %), medan patienter med anti-fibrillarin har den sämsta prognosen, eftersom de vanligen associeras med påverkan på flera organ, t.ex. tunntarmsbesvär, njurkris, lungfibros/pulmonell hypertension eller muskelinflammation. Patienter som är positiva för anti-fibrillarin är benägna att utveckla alveolit, lungfibros och senare allvarlig pulmonell hypertension och måste övervakas.

Specificitet

  • Hög specificitet för sklerodermi
  • I sällsynta fall tecken på SLE eller Raynauds fenomen.

Sjukdomsaktivitet

Det finns inga tecken på att antikropparna korrelerar med sjukdomsaktiviteten och kan förutspå återfall. Därför rekommenderas inte regelbunden uppföljning efter diagnosen.

När rekommenderas mätning? 

  • Misstanke om sklerodermi
  • Differentialdiagnos av sjukdomar som karakteriseras av Raynauds fenomen
  • Bedömning av personer i riskgrupper (t.ex. personer som utsätts för kiselsyra eller bly)
  • Prognotisk användning: immunologisk differentialdiagnos för att förutspå potentiell utveckling av sklerodermi
  • Uppföljning av ett positivt IIF with fibrillarin-typiskt mönster

Referenser

Conrad K et al (2002)  |  Pollard KM and Hultman P (2007)  |  Steen VD (2005)  |  Steen VD (2008)  |  Tormey VJ et al. (2001)

Tillbaka till början