Bindvävssjukdomar

Enskilda analyter 2

Autoantikroppar mot

ssDNA | Histoner (IgG/IgM) | Scl-70CENP | PM-Scl | Jo-1 

 

ssDNA

Produkt

Artikelnr

Antal tester

Varelisa ssDNA Antibodies 148 96 96 tester

Antigen

År 1971 lade Cohen et al. fram tre kategorier av antikroppar som riktas mot DNA-molekylen:

  • Den första kategorin riktar sig mot likformiga epitoper som associeras med den ursprungliga dubbel-helixstrukturen. Dessa DNA-antikroppar är enligt definitionen de enda verkliga dsDNA-antikropparna. De förefaller dock vara sällsynta.
  • Den andra gruppen riktar sig mot polymerer med purin- och pyrimidinbaser, vilka som antigener endast kan nås av de immunokompetenta cellerna i enkelsträngad DNA, dvs. i denaturerat tillstånd. Dessa antikroppar anses vara de enda verkliga ssDNA-antikropparna.  
  • Den tredje gruppen riktar sig mot ryggstrukturer av desoxyribosfosfat som finns i lika stor utsträckning i ssDNA och dsDNA-molekyler. Därför är de varken verkliga dsDNA- eller ssDNA-antikroppar. Huvuddelen (85 till 95% av DNA-antikropparna i patientprover hör till denna kategori.

Ur teknisk synvinkel är det omöjligt att mäta verkliga ssDNA-antikroppar i ett enda test (med purin- och pyrimidinbaser som enda antigen). Alla ssDNA-antikroppstester mäter DNA-antikroppar som hör till kategori 2 och 3. ssDNA-antikroppar förekommer ofta vid SLE och läkemedelsinducerad lupus (DIL). Tillsammans med histon-antikroppar och i frånvaro av dsDNA-antikroppar kan de vara till hjälp vid diagnos av DIL. De är dock inte specifika utan förekommer även vid systemisk och lokal sklerodermi, leversjukdomar, ett antal bindvävssjukdomar och hos vissa normala individer.

I Varelisa-analysen är plattan coatad med syntetiskt, enkelsträngat DNA.

När rekommenderas mätning?

Misstanke om SLE eller läkemedelsinducerad lupus.

Antikroppsisotyper

IgG

Detektionsmetoder

Enzymkopplade immunadsorberande analyser (ELISA).

Referenser

Takehara K et al.  |  Ruffati A et al.  |  Lange A. 

Tillbaka till början

 

Histoner

Produkt

Artikelnr

Antal tester

Varelisa Histone (IgG/IgM) Antibodies 164 96 96 tester

Antigen

Som autoimmun sjukdom karakteriseras SLE av en komplex klinisk bild och stor variation av autoantikroppar. Antikroppar mot dsDNA och RNP-Sn är de viktigaste för diagnos av SLE eftersom de uppvisar hög specificitet för sjukdomen. Antikroppar mot DNA-bindande histonproteiner (H1, H2A/H2B, H3 och H4) är ungefär lika vanliga. De finns hos upp till 50 % av allt serum från SLE-patienter. Frekvensen ökar till 80 % för patienter med den akuta sjukdomen. Anti-histon-antikroppar (AHA) är av kliniskt intresse för diagnos av läkemedelsinducerad lupus erythematosus. Läkemedel som hydralazine, procainamide och isoniazide är kända för att orsaka LE. Förutom antikroppar mot enskilda histoner förekommer antikroppar mot histonkomplex som H2A-H2B och H3-H4 ofta vid DIL. Beroende på vilket läkemedel som är orsaken kan cirka 90-95 % av DIL-patienter ha histon-autoantikroppar. Testet är dock av begränsat värde, eftersom dessa antikroppar även finns vid andra sjukdomar så som infektioner. AHA har också hittats hos patienter med reumatoid artrit, blandad bindvävssjukdom och progressiv sklerodermi. Förekomsten av AHA hos dessa patienter är dock låg, och varierar mellan 10 och 15 %.

I Varelisa-analysen är plattan coatad med de renade, humana histon-proteinerna H1, H2A, H2B, H3 och H4.

När rekommenderas mätning?

Misstanke om läkemedelsinducerad lupus. 

Antikroppsisotyper

IgG och IgM (mätt med blandat konjugat)

Detektionsmetoder

Enzymkopplade immunadsorberande analyser (ELISA).

Referenser

Rubin R.  |  Harmon CE, Portanova JP  |  Shoenfeld Y, Segol O. 

Tillbaka till början

 

Scl-70 / DNA-topoisomeras I

Produkter

Artikelnr

Antal tester

Varelisa Scl-70 Antibodies 169 96 96 tester
EliA Scl-70 14-5506-01 2x12 tester

Marknadsföringsmaterial

Prestandabroschyr
EliA ANA Differentiation
Sm, U1RNP, RNP70, Ro, La, Scl-70, CENP, Jo-1 

Antigener

1979 påträffades hos sklerodermipatienter antikroppar som reagerade med ett 70 kDa-protein. Därför benämndes antigenet Scl-70. 1986 identifierades Scl-70 som topoisomeras I (topo-I). Topoisomeras I katalyserar sönderbrytning/återförening av enkelsträngad DNA och "tvinnar upp" DNA-superspiraler in vitro. Det naturliga enzymet är större än 70 kDa (100 kDa), men ofta påträffas endast dess mindre proteolytiska fragment.

Analysen Varelisa Scl-70 Antibodies och brunnarna EliA Scl-70 Wells är coatade med ett humant, rekombinant topoisomeras I-antigen.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

  • Sklerodermi (30-60 %), hög specificitet
  • Anti-Scl-70 utesluter inte ytterligare AI-sjukdomar som SLE, Sjögrens syndrom etc. 
  • Finns ej hos släktingar till sklerodermipatienter eller andra friska individer.
  • Påträffas sällan vid Raynauds syndrom, men då ofta som prediktor för sklerodermi.

Information om sklerodermi

Anti-Scl-70 påträffas sällan hos samma patienter som de som har anti-centromer-antikroppar.

Sjukdomsaktivitet

I de flesta studier har mängden inte funnits korrelera med sjukdomsaktivitet eller varaktighet. Det finns dock bevis för att nivån av anti-Scl-70 sammanfaller med sjukdomens allvarlighetsgrad och aktivitet vid systemisk skleros (se referens Hu et al., 2003).

När rekommenderas mätning?

Misstanke om sklerodermi.

Antikroppsisotyper

IgG

Referenser

Vazquez-Abad D, Rothfield NF (1996)  |  Verheijen R (1996)  |  Spencer-Green G, Alter D, Welch HG (1997)  |  Hu PQ, Fertig N, Medsger TA, Wright TM (2003) 

Tillbaka till början

 

Centromerprotein (CENP)

Produkter

Artikelnr

Antal tester

Varelisa CENP Antibodies 168 96 96 tester
EliA CENP 14-5505-01 2x12 tester

Marknadsföringsmaterial

Prestandabroschyr
EliA ANA Differentiation
Sm, U1RNP, RNP70, Ro, La, Scl-70, CENP, Jo-1

Antigener

Centromeren är den plats på eukaryotiska kromosomer där systerkromatiderna sitter tätast ihop. De tre huvudantigenerna för centromerer är CENP-A (19 kDa), CENP-B (80 kDa) och CENP-C (140 kDa), men det viktigaste centromerantigenet är CENP-B. Antikroppar mot CENP-A och -C är vanligtvis korsreaktiva och påträffas nästan alltid i kombination med anti-CENP-B-antikroppar. CENP-B känns igen av i princip alla serum med anti-centromerantikroppar (ACA).

CENP-B finns inom heterokromatin under kinetokoren och bildar troligtvis en dimer som binder DNA och har en viktig roll vid regleringen av den högre kromatinstrukturen inom centromeren.

Analysen Varelisa CENP Antibodies och brunnen EliA CENP Well är coatade med humant, rekombinant CENP-B.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

  • CREST (cirka 55 %)  
  • Raynauds sjukdom (10–15 %)  
  • Diffus systemisk sklerodermi (mycket sällsynt - ACA i SSc indikerar en avsevärt bättre prognos)
  • Andra reumatiska tillstånd med Raynauds fenomen, t.ex. reumatoid artrit, Sjögrens syndrom etc. (33 %)  
  • Primär biliär cirros (PBC) (10–20 %)
  • Påträffas inte hos friska individer, ens i låga mängder (eller extremt sällsynt)
ACA påträffas sällan hos samma patienter som anti-Scl-70.

Sjukdomsaktivitet

Mängden sammanfaller inte med sjukdomsaktivitet eller varaktighet.

När rekommenderas mätning?

Raynauds syndrom, misstanke om eller diagnos av sklerodermi, primär biliär cirros.

Antikroppsisotyp

IgG

Referenser

McHugh NJ (1996)  |  Rothfield NF (1996)  |  Spencer-Green G, Alter D, Welch HG (1997)

Tillbaka till början

 

PM-Scl   NYTT!

Produkt

Artikelnr

Antal tester

Elia PM-Scl 14-5602-01 2x12 tester

 

Marknadsföringsmaterial

EliA PM-Scl (pdf)

Antigener

EliA PM-Scl är coatad med humant rekombinant PM-Scl-antigen.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

  • 24 % av patienterna med PM/SSc-överlappningssyndrom
  • 8 % av patienterna med polymyosit
  • 3 % av patienterna med sklerodermi

Prevalens i kontroller (specificitet)

De flesta rapporterna uppger en mycket hög specificitet, men det beskrivs också en frekvent förekomst hos DNA-positiva SLE-patienter.

Indikationer på ett positivt PM-Scl-resultat

Cirka 70 % av PM-Scl-positiva patienter har PM/SSc-överlappningssyndrom, cirka 20 % har idiopatisk myosit och cirka 10 % har sklerodermi.

Sjukdomsaktivitet

Antikroppen kan vanligtvis påvisas under hela sjukdomsförloppet och i obegränsad tid efteråt, trots kontroll över sjukdomsaktiviteten. Det förekommer att antikropparna är tillfälligt omätbara. Den kliniska användbarheten för fluktuationen av anti-PM-Scl-antikroppar kräver ytterligare undersökning.

När rekommenderas mätning?

  • Misstanke om PM/SSc-överlappningssyndrom (polymyosit/sklerodermi)
  • Misstanke om systemisk skleros
  • Misstanke om scleromyosit hos barn
  • Diagnos/differentialdiagnos av myosit av okänt ursprung

Antikroppsisotyp

IgG

Referenser

Conrad K et al (2002)  |  Walker JG, Fritzler MJ (2007)  |  Mahler M et al (2009)  |  Jaskowski TD et al (2011)

Tillbaka till början 

Jo-1/histidyl-tRNA-syntetas 

Produkter

Artikelnr

Antal tester

Varelisa Jo-1 Antibodies 167 96 96 tester
Elia Jo-1 14-5507-01 2x12 tester

Marknadsföringsmaterial

Prestandabroschyr
EliA ANA Differentiation
Sm, U1RNP, RNP70, RO, La, Scl-70, CENP, Jo-1

Antigener

Jo-1 är synonymt med histidyl tRNA-syntetas. Detta enzym i cytoplasman katalyserar estrifiering av histidin till det besläktade rRNA. Bindning av anti-Jo-1-antikroppar sker lokalt i cytoplasman i de olika celltyper som undersökts. Histidyl tRNA-syntetas förekommer som en homodimer inom cellen, identiska underenheter på cirka 50 kDa binds till tRNA. Anti-Jo-1-serum känner endast igen histidyl-tRNA-syntetaser och inga andra aminoacyl-tRNA-syntetaser. De reagerar endast med histidyl-tRNA-syntetaser från högre eukaryoter.De reagerar med största affinitet med humant protein.
Analysen Varelisa Jo-1 Antibodies och EliA Jo-1 Well är coatade med humant, rekombinant Jo-1.

Sjukdomsassociation, antikroppsförekomst och specificitet

  • Myosit hos vuxna (cirka 30 %) - nästan uteslutande hos patienter med myosit: 54 % primär myosit, 40 % dermatomyosit, 6 % myosit i samband med annan bindvävssjukdom. Patienter med anti-Jo-1 tenderar att ha en svår sjukdom med tendens till återfall och sämre prognos. "Anti-syntetas-syndrom" definieras av antikroppar mot anti-tRNA-syntetas.
  • Anti-Jo-1 ej i myosit: interstitiell lungsjukdom (mycket sällsynt)

Sjukdomsaktivitet

Antikroppen kan vanligtvis påvisas under hela sjukdomsförloppet och i obegränsad tid efteråt, trots kontroll över sjukdomsaktiviteten. Ibland kan antikroppen bli omöjlig att upptäcka och i de fallen var detta i samband med sjukdomsremission. Den kliniska användbarheten för fluktuationen av anti-Jo-1-antikroppar kräver ytterligare undersökning.

Även om det skulle vara extremt ovanligt för anti-Jo-1-antikroppar att utvecklas hos en patient som tidigare visat negativt resultat för antikroppen kan upprepad testning av en sådan patient övervägas för att bekräfta föregående resultats riktighet i en suggestiv klinisk situation, som t.ex. myosit med interstitiell lungsjukdom. Hos patienter som funnits positiva kan upprepad testning (förutom bekräftande om frågetecken kvarstår) övervägas när behandlingen avslutas, eftersom risken för återfall är hög om antikropparna finns kvar.

När rekommenderas mätning?

Misstanke om alla sorters myosit.

Antikroppsisotyp

IgG

Referenser

Maddison PJ (1996)  |  Targoff IN, Plotz PH (1996)  | Delarue M (1995)  |  Targoff IN (1992) 

Tillbaka till början